Alla blir kära

Precis nu ringde telefonen och väckte mig ur in febersömn. Sebastian förklarade hur kär han var i den här flickan han träffat precis. Han e inte den ända på sistone som kommit med sådana nyheter. Jag gratulerade och sa att jag var glad för hans skull. Det ska ju vara svårt att hitta kärleken. eller? Kanske e det bara jag. Insåg att jag också vill bli kär...helst lyckligt ömsesidigt...haha...annars får det va =)
Gud va mysigt det skulle vara att ha en underbar man som kunde stryka mig i pannan och säga att allt blir bra. 

Nu kan man ju ifrågasätta denna svaga stund. Här ligger jag- utan att kunna andas, med feber och otroligt miserabel....men ändå-ett steg i rätt riktning kanske.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0