Lappboken
Jag och Teresa är ju som Helan och Halvan. Såå olika som vi e är det få som är och ändå så bra vänner. Inte bara till det yttre utan också på många andra sätt. Det uppenbarliga. Ja, hon tillhör småfolket och jag jättarna. Hon e mörk och jag ljus. Hon är extremt morgonpigg, men somnade innan nio idag ja =) jag sitter som den nattugglan jag e och filosoferar och om inte annat försöker jag tänka otroligt sociologiskt vill jag lova. Jag är styrkan och hon hjärnan haha. Så brukar det låta. Dessvärre e nog jag inte ens styrkan...hmmm...eftersom en träningsvärk börjar smyga sig på i magmusklerna så e jag nog en god bit på väg.
Iaf... det jag ville skriva om var den här fantastiska boken Sandra fick i 25 års present. Vem fan spikar på julafton hette den tror jag av han den dära komikern. Han har samlat ihop en hel del ruskigt festliga lappar, notiser. Massor iaf. En av dessa lappar var ett klagomål från någon i ett hus, till dennes grannar. Hon/han bad sina grannar att utföra sina behov dagtid, då hon (säg att det var en hon, skulle tro det) hörde dem utföra dessa nattetid. Om det nu var kris kunde de väl ändå lägga papper i och kissa mot toalettväggen för mindre oväsen. Helt underbart!
Nu kommer jag inte ihåg precis hur det var skrivet,men kul var det. Med detta vill jag själv skriva ett litet klagomål ,eller jag skulle kalla det önskemål till Teresas grannar. Hennes ena granne e ruskigt pissig för jämnan. Nu har jag legat och lyssnat på det i ett dygn och nu får det vara nog!!!
Kommentarer
Trackback
